Som om jag vore den sista.

Usch, denna dagen börja inte bra. Eller jo lite bra, pappa hade låst min dörr och kunde inte öppna för tillfället sa han, så jag hoppade ut genom mitt fönster. Typ 2,3 meter ner kanske.. Hihi, adrenalinkick, javisst!

Fast sen så bryts en massa löften, jag är dock inte förvånad utan det är nästan något jag väntar mig varje dag. Att jag aldrig förstår? Jag hatar falskhet.. uuuusch

Neee, nu ska jag ta och duscha, i nästan kallt vatten. Att bo på landet är inte alltid så bra, iaf om man inte kan tända i pannan!